Maxida Märak producerar hiphop på ett unikt och nyskapande sätt där Sápmi alltid är normen. Det handlar om hård rap och tunga elektroniska beats blandat med jojk. Något som få experimenterat med förut.

Det är inte mer än två år sedan Maxida Märak bestämde sig för att börja producera sina egna låtar. Hon var då en etablerad artist inom jojkvärlden. Men en kväll när hon akustiskt framförde en av sina låtar som ligger henne varmt om hjärtat, en protestlåt mot gruvindustin, tog hon ett beslut. Eftersom det är den hårdare hiphopen med elektronisk botten hon brinner för bestämde hon sig för att spara ihop pengar och köpa egen inspelningsutrustning. Som fullkomlig nybörjare satt hon många timmar framför tutorials på youtube. Hon lärde sig snabbt och lyckades snart producera sina egna låtar, precis så som hon ville att de skulle låta.

Maxida är en mycket mångfacetterad artist och de senaste två åren har varit imponerande produktiva. Hon har turnerat med konserten ”Under asfalten ett fjäll” som även skulle kunna beskrivas som ett politiskt dansgolv. På bandet ”Downhill Bluegrass” senaste album är det Maxida som står för sången. I Sveriges Radios radioteater ”Dagbok från Gallok” hörs hon som skådespelerska men har även producerat musiken. I vår kan vi se henne i filmen ”Glada hälsningar från Missångerträsk” där hon spelar mot bland andra Ola Rapace. Givetvis har det också blivit otaliga livespelningar med det hon brinner för allra mest, den egenproducerade hiphopen.

Maxida är uppväxt och bosatt i Jokkmokk där hon lever i en renskötarfamilj. Under långa perioder av sitt liv har hon parallellt med Jokkmokk också spenderat mycket tid i Stockholm. Hon har tagit med sig det bästa av två vitt skilda världar och gör musik som berör och ibland även upprör. Texterna är raka och ärliga, ofta politiska. Hon skriver om sin egen historia, utifrån hennes sida av samhället och hoppas att genom det kunna väcka tankar och förståelse för henne och hennes folk. Maxida skapar musik som ingen tidigare varit i närheten av.

Även om budskapet i hennes låtar är tydligt så är det inte politiken som driver henne som artist. Det är strävan efter att skapa fet musik. Att väcka en vilja hos lyssnaren att supa, slåss och dansa. På scenen är Maxida kaxig och tar för sig. Hon är hellre för mycket än för lite. Genom att vara ärlig och transperent med vem hon är hoppas hon kunna inspirera andra att man kan bli vad man vill, oavsett bakgrund.

Trots att Maxida fortfarande är i startgroparna av sin karriär har hon redan många ärofyllda och betydelsefulla uppdrag i bagaget. På Mando Diaos VM-låt Love Last Forever är det Maxida som står för jojken. När Umeå firade sitt år som kulturhuvudstad var hon en av artisterna de valde att stolt presentera på scenen. Dessutom har hon blivit tilldelad stipendium för kampen med mänskliga rättigheter genom musiken. Senaste året har ett filmteam från SVT följt henne och i slutet av 2015 kommer man kunna se resultatet i en dokumentär om henne och hennes syster, Mimie Märak.

Just nu är arbetet med att spela in och producera nya låtar i full gång. 2015 kommer bli året då Maxida är på alla läppar och i alla öron.